Fredrika Bremer, En dagbok (1843)
En dagbok är, efter Famillen H*** (2000) och Grannarne (2000), den tredje romanen av Fredrika Bremer som ges ut i Svenska Vitterhetssamfundets blå serie. Grundtext till utgåvan är originaleditionen från 1843.

Romanen är en dagboksroman och som sådan typisk för sin tid med en stark intrig, ett rikt persongalleri, många scenväxlingar och återgivna dialoger. Huvudpersonen Sofia Adelan har efter några års bortavaro återvänt till sitt föräldrahem, och i samma takt som hon nu, på nytt, stiftar bekantskap med sin familj och dess närmaste vänkrets nedtecknar hon sina iakttagelser i dagboken.

Centrala för handlingen är de olika kärleksförvecklingar som berättelsen kretsar kring. Kusinerna Selma och Flora, som till stor del är tecknade som varandras motsatser, utgör, tillsammans med olika friare, den mest drivande intrigen. Även Sofias egna kärleksbekymmer, en kamp som hon till stor del för med sig själv, står i fokus, om än något mindre melodramatiskt uttryckt och av mer pragmatisk art. Romanen har dessutom en genomgående och stark emancipatorisk kärna som diskuterar kvinnans förutsättningar och roll i samhället i allmänhet och äktenskapets vara eller inte-vara i synnerhet. Detta förs fram såväl polemiskt som i gestaltningen.

Miljön är högborgerlig, och händelserna utspelas i Stockholm med utgångspunkt från Blasieholmen och dess omgivningar. Som läsare får vi ta del av händelser med ett flertal verkliga Stockholmsmiljöer som fond såsom en slädtur på Djurgården, festligheter på Börsen, Kungliga Slottet och besök på Marmormuseet.

Inom forskningen har man läst in mycket av Bremers eget liv i En dagbok, bland annat förhållandet till modern, i romanen förvandlad till styvmodern. Sofias kärleksbekymmer har man hänfört till en svår period av liknande art i författarinnans eget liv. Likaså har man, när det gäller de ekonomiska trassligheter som skildras i romanen, pekat på brodern Carls dåliga affärer. Bremer själv har många gånger, i brev som hon skrivit under tillkomsttiden, kommenterat romanen och arbetet med den.

(Maria Wahlström ur Meddelanden nr 90 2008)